Norsk Ordbog (1873) av Ivar Aasen
    Læte, n.
      1) Lyd, Tone; Skrig osv. (= Læta). Hard. og søndefjelds.
      2) Lader, Adfærd, Gebærder. Tel. Buskr. og fl. G.N. læti. Jf. Braadlæte, Storlæte, Ovlæte.