av, præp. og adv. af. G.N. af; Sv. af (med samme Udtale). Har visse Afvigelser i Lyden. Med stærkere Betoning (og især uden Objekt) udtales det almindeligst “av”, nogle Steder aav (Søndre Berg. Hall. Vald. Gbr. Ndm. Fosen), aa (Sogn), aag (Nhl. sjelden). Svagere betonet lyder det ofte som “a” (Stavanger, Nordl. og fl.) eller “aa” (Sogn og fl.); men allermest fordunklet bliver Ordet ved den hyppige Sammensætning med “ut” til utav, som da lyder: uta’, ‘ta’; utaav, utaa’, ‘taa’. Ved Dativer af gammel Form høres dog “av” mere almindeligt, f. Ex. av Garde, av Huse, av Lage (Gram. § 179). – Brug og Betydning kan kortest opstilles saaledes: A, præp. (med Dativ),
  1) af, fra, i Retningen ud fra, bort fra. (Indskrænket til en Fjernelse fra Overfladen, da Begrebet ellers udtrykkes med “or”, s. d.). Av Stolen; av Landet. (Men: or Huset; or Kista o. s. v.). Beint av Neset ( i lige Linie fra Næset). Hertil ogsaa: Det lyser av det; det angar av det; det ryk av det (el. av di).
  2) af, henhørende til, som en Deel af. Sumt av det; myket av det; ei Grein av det; ein av oss, o. s. v. Ogsaa: som en Hob eller Samling af; f. Ex. Ein Haug av Sand; men her hedder det oftere “med”.
  3) fra, som Udbytte eller Erhvervelse af. Det kom litet av det. Hava Gagn av ein Ting. Eg skal hava ein Dalar av honom (Søndenfjelds. Andre Steder: hjaa, el. med honom). Ogsaa: som Yttring af, som Tegn eller Prøve paa. Eg heve ofta røynt det av honom. Eg ventar slikt av deim. Lat meg ikkje sjaa slikt av deg. Det var vel gjort av deim (ↄ: fra deres Side). Ligesaa med Begrebet: om, angaaende. Dei fortalde av det (el. utav di). Han skulde sagt av det. Eg fekk ikkje vita av det.
  4) af, ved Overgang fra, el Forandring af. Det verd Regn av detta Kovet. Det vardt Aalvora av det. Det vardt Mann av honom sidan. Saaledes ogsaa: ved Tilvirkning af (en vis Materie), ved Brug el. Benyttelse af. Ein Knapp av Sylv; ein Plog av Tre. Jf. liva av Fisk; føda seg av Sjoen, o. s. v.
  5) med Aarsag af, paa Grund af. Vera Trøytt av Gonga; leid av Staak,; skjelva av Frost o. s. v. – Ellers med dunkelt Begreb i visse Talemaader som: Kvar vardt av honom? Kvar skal eg gjera av det (sætte det hen)? Vera blid av seg, ill av seg, og fl. – B, som adv. (eller uden Objekt).
  6) af, fra (i Lighed med No. 1); f. Ex. leggja av (aflægge); venja av (afvænne); telja av (fraraade); setja av (afsætte). Verda av med: blive kvit. Taka ovan av: tage noget af det øverst liggende. Taka utan av: af det yderste. Vinden stod innan av, o. s. v.
  7) i fraskilt eller afsondret Stilling; saaledes ogsaa: itu, i Stykker, sønder. Toppen er av (ↄ: affalden, afbrækket). Hatten fauk av. Det datt av, el. gjekk av (ↄ: brast itu). Slita av (slide itu); ligesaa: slaa av, brjota, hogga, skjera av, o. s. v. Staven er av paa Midten. Foten var av, ↄ: brækket. (I Betydningen “fraskilt” vil man hellere sige: utav). Lignende i Sv. og G.N.
  8) bort, hen, tilside, afsted. Draga av (fare bort); gøyma av (skjule), smetta seg av (liste sig bort). Kvart vil du av? o. s. v. Ogsaa: borte, henne. Han var av og fiskade. (I Sogn: aav, aa). Jf. Avbygd, Avdal, Avkrok.
  9) over, hen, ud (om en Overgang, Henskriden, Hensvinden). Det gjekk vel av (gik lykkelig over). Han laag her Natti av (ogs. av Natti). Jf. minka av (formindskes gradviis); dovna av (afsløves); stillast av, spakna av, og fl.
  10) op, til Ende, forbi (om en Afgjørelse eller Færdiggjørelse). Me hava talat det av (aftalt det). Dei hava gjort av med det (gjort Ende derpaa). Dei hava pløgt av (de ere færdige med Pløiningen); ligesaa: hava sleget av (s. slaa), skoret av (s. skjera). D’er meir av, en som atter er, ↄ: der er mere afgjort end ugjort; vi ere færdige med mere end Halvparten. – (Adskillige nyere Udtryk med “af” i Svensk og Dansk ere her fremmede; f. Ex. en Ting af Værd; en Ven af Frihed; en Stymper af en Karl; være hadet af mange; og lignende). – I Sammenstilling med Participier faar Ordet en stærk Betoning, helst i Betydningen “itu”, f. Ex. av-broten, av-hoggen, av-slipt, av-skoren, av-slegen, av-sliten, og sædvanlig ogsaa i Betydningen “bort” eller “hen”, som: av-dregen, av-fallen, av-gløymd, av-kastad, av-lagd, av-rakad, av-reken, av-vist, av-skyld, av-sopad, av-stroken o. s. v.